Kajsa-Lena Rosén 960910
Gymnasienivå."Draksådd" eller "att så draktänder" är ett uttryck som kommer från den grekiska sagan om Kadmos. Han dödade en drake och sådde drakens tänder i jorden. Strax fick han se väpnade män växa upp och angripa varandra, så att endast fem blev kvar. Uttrycket förekommer även i en liknande saga om Jason på väg att hämta det gyllene skinnet. (Bevingade ord, Holm, P. 1962).
DRAKSÅDD
Den stora draken idag är maskerad bakom avundsjuka, missunsamhet och snålhet. Kvinnliga och manliga drakar svävar eller smyger omkring på våra noggrant och petigt uppbyggda arbetsplatser. Målsättningen kan växla på de olika arbetsplatserna men beteendet hos små och stora varianter av släktet har gemensamma drag. De vaktar och bevakar sitt område och släpper ingen över tröskeln. Alla idéer, förfrågningar och förslag ser de som ett hot mot deras egen person och företagets "bästa". Till en livsuppgift har de tagit på sig att i oförändrat skick bevara stillastående metoder och motar med eftertryck bort varje försök till intrång i deras drakgrotta. Känner de sig hotade hänvisar de till experter på olika områden och lyckas därmed ofta kväva den skaparkraft och idérikedom som dyker upp. De har den totala kontrollen över sitt område men arbetet tar så mycket kraft att både överblicken och det viktigaste går förlorat. För att försvara sin plats missar de möjligheter till samarbete med andra människor. De flyr in i papperens och paragrafernas miljö med ett sinnelag likt "Stilla flyter Don". Så småningom har utvecklingen gått ifrån dem. De står där med material som ingen frågar efter. Deras sista år på arbetsplatsen innebär att de varken blir sedda eller att deras resurser efterfrågas. En drake som tiden gått förbi blir en löjlig figur, någon utan skärpa och innehåll. Att träna upp ett icke effektivt monster är svårt. Draken själv är inte pålitlig därför att den har trampat på många människor och spytt ut sin drakeld under lång tid. Så småningom har jorden under den blivit förstörd av de egna, frätande eldslågorna.
Drakar sitter som jätteproppar och förhindrar påfyllning av friskt vatten.
Stilla flyter dom.
Kajsa-lena Rosén 930303. Mitthögskolan. Kreativt skrivande. Vuxna.
.
DRAKSÅDD ELLER SJUKA INSTITUTIONER
Draksådd eller att så draktänder är ett uttryck som kommer från den grekiska sagan om Kadmos. Han dödade en drake och sådde drakens tänder i jorden. Strax fick han se väpnade män växa upp och angripa varandra, så att endast fem av dem blev kvar. Begreppet förekommer även i en liknande saga om Jason på väg att hämta det gyllene skinnet. (Holm, P. Bevingade ord. 1962).
Den stora draken idag är kamoflerad bakom avundsjuka, missundsamhet och snålhet. Kvinnliga och manliga drakar svävar eller smyger omkring på våra byråkratiskt uppbyggda institutioner. Målsättningen kan växla på de olika arbetsplatserna, förbunden och intresseorganisationerna men beteendet hos små och stora varianter av släktet har vissa gemensamma drag. De vaktar och bevakar sitt revir och släpper ingen över tröskeln. Alla idéer, förfrågningar och förslag ser de som ett hot mot deras egen person och företagets "bästa". Till en livsuppgift har de tagit på sig konserverande, stillastående metoder som med eftertryck motar bort varje försök till intrång i deras drakgrotta. Känner de sig hotade åberopar de auktoriteter på olika områden och lyckas ofta kväva de kreativitetsembryon som dyker upp. De har den totala kontrollen över sin institution eller revir men arbetet tar så mycket kraft att både överblicken och essansen går förlorad. I sitt idoga försvarande av sin plats missar de möjligheter till samverkan med andra människor. De flyr in i dokumentens och paragrafernas miljö med en Stilla flyter Don-mentalitet. Så småningom har utvecklingen gått ifrån dem. De står där med material som ingen frågar efter och deras sista år på arbetsplatsen eller inom organisationen präglas av att de varken blir sedda eller att deras resurser efterfrågas. En drake som tiden gått förbi blir en löjlig figur, någon utan udd och innehåll. Möjligheten att rehabilitera ett icke effektivt monster är små dels för att draken själv inte har ett stabilt grundmönster som skulle kunna utvecklas till en meningsfull jag-du relation dels för att den som trampat på många människor och spytt ut sin drakeld under lång tid har en jordmån som blivit förstörd av de egna, frätande eldslågorna.
Drakar sitter som jätteproppar och förhindrar påfyllning av friskt vatten. Stilla flyter dom. Kajsa-Lena Rosén 19960910.
Här kommer en hälsning från Landgrengruppen i Härnösand. Jag heter Kajsa-Lena Rosén och leder den forkningscirkeln. Tillsammans med barn, lärarkandidater och lärare har vi arbetat med myter, sagor och legender. En del av dem hör ihop med vår historia i Västernorrland. Efter radioinspelning:
Varför arbeta med grekiska och fornnordiska sagor myter, sagor och legender i arbete med barn och vuxna?
Vi lever i en ny tid med en ny syn på människan. I myterna finns regler för hur man skall handla. Theodorakis skriver "att så länge mysteriet med livet finns, så länge har vi inga andra svar än myten". När man använder myter lockas lösningar på problem fram i barnen. Mina sagor för barn innehåller starka bilder av händelseförlopp som är både positiva och negativa. Sagan berättas inte till slut utan var och en får fastställa en fortsättning och avslutning. Till berättelserna hör musik. Sedan får barnen dansa och måla samt skriva ner sagan. Det innebär att barnen får arbeta länge och på olika sätt med temat. Då stärks deras självtillit. Vi ger barnen "möjlighetsmoln". Resultatet styrs av barnens känslor, tankekraft och energi. Spontant har de på många olika sätt visat sin uppskattning över att inte bli avbrutna i sitt skapande.
De sagor som barn eller lärarkandidater i Härnösand arbetat med är: Sagan om fogden Knut Ingelsson Björnklo som utspelar sig under1600-talet. Tema är bl a Jungfru Marias roll under trolldomsprocesserna. Sagan om Jean Börlin och De fåvitska Jungfrurna handlar om tidigt 1900-tal och medeltida måleri i Ytterlännas gamla kyrka samt Svenska Baletten i Paris. I Nötknäpparen från 1800-talet har vi utgått från ett dockskåp i museets samlingar. Barnen är välkomna till "Karamellernas land". Godis ingår i mötet. Hildegard av Bingens ädelstensterapi från 1100-talet är början på en pilgrimsvandring där man skyddar sig mot det onda genom olika stenar. Sagan om Kraka från Vikingatid finns på Internet och som rollspel.
Krakas föräldrar från Vikingatid är en multimediaproduktion som utarbetats inom "Datorer och skolbarn II, multimedia", 5 p. Mitthögskolan.
Kajsa-Lena Rosén 960913 Drakar
I myter, sagor och legender finns ofta drakar.
Hur känner man igen drakar?
Drake kommer av det latinska ordet "dráco" och det grekiska "dráko´n", orm. I stora delar av världen är draken ett omtalat fantasidjur som är ödlelikt, jättestort och ofta eldsprutande. Från idén om en ormliknade, slingrande kropp kan det ha utvecklats en föreställning om draken som den ringlande floden och av havet med dess böljande yta.I Främre Orienten och i Europa är draken ett ondskefullt monster.
Draksådd eller "att så draktänder" är ett uttryck som kommer från den grekiska sagan om Kadmos. Han dödade en drake och sådde drakens tänder i jorden. Strax fick han se väpnade män växa upp och angripa varandra, så att endast fem blev kvar. Uttrycket förekommer även i en liknande saga om Jason på väg att hämta det gyllene skinnet. För att Jason skall kunna möta draken gav Medea honom en salva som gjorde hans skinn hårt mot vapen och fördubblade hans styrka. Sedan sövde Medea ner draken med en trolldryck för att Jason skulle kunna ta skinnet.
I svensk sago och -sägendiktning förekommer drakar, men de har mycket skiftande gestalt och funktion. Äldre "drakslingor" på runstenar brukar föreställa ormar. En del yngre runstenar har mer tydliga drakgestalter med fötter och vingar. I sägner och folktro är draken framför allt förknippad med dolda skatter samt med människors försök att komma över "drakskatter". Draken Fafne vaktar en sådan skatt. Sigurd dödar Fafne och får namnet Sigurd Fafnesbane. I Sverige finns sju kända Sigurdsristningar från 1000-talet. I Norge är bilderna i trä. Man kan se att Sigurd ligger i en grop och med sitt svärd sticker ner ormen eller draken som slingrar sig över honom. På vikingarnas havsgående drakar, långskeppen, fanns drakhuvuden. Midgårdsormen var havets härskare som slingrade sig runt människornas Midgård.
I den kristna konsten är "Mikael och draken" ett vanligt motiv. I helgonlegender uppträder också en rad drakdödare, främst Georg (S:t Göran) och Margareta. Göran dödar draken och räddar prinsessan. Hans strid med draken står som en symbol mot det onda. Han är Englands och scoutrörelsens skyddshelgon och firas 23 april.
Mot medeltidens slut framställdes Jungfru Maria där hon trampade på en drake. I medeltida bilder av yttersta domen återges helvetet som en drake med vidöppet gap. I Kina har man malt ner "draktänder" från fossila däggdjur till medicin. Där symboliserar draken vind och rörlighet och är ett lyckobringande djur.
Kontakt med drakar fick skolbarn under andra världskriget genom "Resan till Landet Längesen" av Elsa Beskow (1944). Där kunde de läsa om den goda draken i form av en gammal kullfallen trädstam och den onda draken som riddaren högg huvudet av.
Hur känner man igen drakar idag?
Den stora draken är maskerad bakom avundsjuka och snålhet. Den vaktar och bevakar sitt område och släpper ingen in i drakgrottan. För att försvara sin plats missar den möjligheter till samarbete. Draken själv är inte pålitlig därför att den har trampat på mycket och spytt ut sin drakeld under lång tid. Så småningom har jorden under draken blivit förstörd av de egna frätande eldslågorna.
En bild av den positiva draken finns i den Botaniska trädgården i Göteborg sommaren 1996.
Hur bekämpar man drakar?
Drakar är rädda för ljus och strålar. Ofta står de för det onda. För att skydda sig när Ragnar Lodbrok skulle döda en orm lät han koka sina byxor i beck och gjorde dem sedan hårda. Ormens framsprutande blod kunde inte skada eftersom Ragnars kläder tålde drakblod.
