Målgrupp: Föräldrar och äldre ungdomar.
Motivkrets: Vi vill öppna dörrar för mindre barn och de som har barnasinnet kvar.
Nyfikna barn och vuxna som vill gå kringelvägar i tid och rum är särskilt välkomna.Vår målsättning sammanfaller med Blue Wave genom att ta vara på naturligt och mänskligt kapital och skapa internationella kulturmöten. Vi vill visa miljöengagemang inom den yttre och den inre miljön. Ge barn rätt till fria kulturuttryck.
Två FN-dokument tar fasta på barnen och framtiden genom Barnens Rätt och Agenda 21.
Barnets Rätt sätter barnet i fokus och Agenda 21 är en handlingsplan för jordens överlevnad.
Genom Krakaweb vill vi föra in ett humanistiskt perspektiv inom IT.
Inledning
Den ryske filosofen Progogine beskriver människan som ett rör, öppet i båda ändar.
Han talar även om spiralsystem. Vi ingår i universum i dynamisk balans.
Där kan vi känna jämvikt--nära jämvikt--långt ifrån jämvikt.
Om jämvikten tillföres energi från snurror och virvlar uppnås dynamisk balans.
För att virvlar och snurror skall uppnås behövs en stöt.
Vår existensform är fluktation där vi uppnått en instabilitetströskel.
Vi drivs in i en okänd framtid samtidigt som vi får möjligheter att skapa något nytt.
Teorin om världens mångfald växer fram. Där kommer allt till användning.
Hästlorten är användbar energi för en fluga och solens avfallsprodukter värmer upp vår planet.
(Lagerroth, Erland 1995)
"Vi lever inom en evig gyllene fläta"
säger matimatikern Gödel.Med dessa humanistiska och naturvetenskapliga rader öppnar Länsmuséet, Västernorrland, och Mitthögskolan, Sundsvall/Härnösand Blue Wave kanalen.
KRAKAWEB Ekoturism i Norrlands Athen handlar bl a om när Hanna-Panna och Emma-Pemma och deras mamma Marie lär sig plocka tranbär och Kajsa flätar en evig gyllene fläta av tranbärsrevor.
Våra första berättelser
Från Norrlands Hawai, Alnön utanför Sundsvall, ringde Hanna en dag.
"Mamma hade köpt en svampkniv åt mig när hon var i Stockholm på datakurs" sade hon.
"Kniven är rak och vass och 1 dm lång. På andra sidan knivbladet sitter en borste" säger Marie.
"Nu vill Hanna komma ut i svampskogen med Kajsa i Härnösand".
Förra gången Hanna och Kajsa träffades var när farbror Håkan samlat många människor från Käxeds by i Vibyggerå till en ekologisk vandring i Skuleskogen.
I Käxed bor mormor Vera, morfar Bosse, Gammelmoster Anna-Stina och gammelmorbror Hilbert bor där sommartid. "Han är sjuk och ska dö" sade Hanna när vi träffades utanför landstingets kansli i september. Hanna skulle skolas in på ett nytt daghem på Alnön.
Flickornas pappa Lars-Erik hade flyttat från familjen och i stället kom Stefan.
Nu hade de sålt sitt hus i Härnösand och skulle flytta till Sundsvall. Kajsa funderade på om vi skulle hinna visa Hilbert bilderna från hemvändardagen i Käxed i juli.
Håkans ekologisaka vandring handlar mycket om Agenda 21. Att ta vara på naturens och människornas resurser.
Vad betyder det för Hanna och lillasyster Emma att få komma upp till släktingarna i Käxed?
Vad betyder flickorna för oss vuxna?
Berättelsen
Håkan arbetar inom Skogsvårdstyrelsen och han kan mycket om växter träd. Många gånger har han vandrat och klättrat runt i Skuleskogens naturreservat tillsammans med Lena som är flickornas moster. Vi gick uppför och uppför, såg mossor och lavar. Sedan förundrade vi oss över hur långt upp korna hade gått på bete förr i världen. Det kom några av byborna ihåg från sin barndom. Emma-Pemma blev trött. Det visade hon genom att rulla sig i mossan och visa sin besvikelse över att vi aldrig kom upp på berget. Då fick hon rida på morfars axlar. Efter en mödosam vandring förbi gyllengula aspar kom vi upp till en stor grotta där det växte Trolldruva, en magisk växt förr i världen. Då tänkte Kajsa på de troodomsprocesser som hade ägt rum i byn på 1600-talet. När vi vände oss om från grottan hade vi en härlig utsikt över Höga kusten. Mjältön, Sveriges högsta ö, Ulvön och Fanön. Vi fikade utanför grottan och plötsligt var Emma försvunnen.
Hon hade varken mamma eller pappa med sig och nu kunde ingen hitta henne. Till slut dök hon upp bakom några stora stenar och då var hon ännu tröttare. Nu började färden utför och den gick över stock och sten och risiga kalhyggen. Emma red på morfars axlar hela vägen.
I en glänta med vattniga tuvor stannade vi. "Här växer Kambräken" sa Håkan.
Kajsa blev ivrig att komma fram och då fastnade hon med hela stövelskaftet i gyttjan. Det sa slörp om stöveln när hon till slut lyckades dra upp den. Hanna tyckte att Kajsa hade samutsat ner sig. Det gjorde absolut ingenting. Viktigast för henne var att tillsammans med vänner få hitta en stor lokal, det heter så om växter, med en av Skuleskogens sällsynta växter.
Nästa gång hon möter Kambräken ska hon rita av den. Kan Kambräken stå modell för ett hårspänne eller en kam? Kajsas mamma, mor Elin, har varit damfrisörska. Minnena från barndomens "Knotter-Boa" i Hudiksvall ger sig till känna.
Vi går vidare och Håkan visar os en ca 2 meter hög buske med svarta bär.
Det är brakved. Den användes förr som laxermedel. Då förstår ni kanske varför det heter brakskit!
"Nu har stöveln blivit ren av sig själv" sa Hanna och då var det dags att stanna igen.
Håkan hade tagit med oss tille en bördig bäckravin inte långt ifrån Höga Kusten leden.
Vi fick se en Klibbal som var 6000 år gammal. Vi stod inför en sk "ekologisk relikt".
Han berättade att hur man än hugger ner ett sådant träd kommer det upp nya rotskott.
Vi tog ett djupt och tänkte på att vi fått kontakt med levande liv från vår Nordiska Forntid.
