Från Falkenberg - Sverige
till Falmouth - England
1 augusti mot England
Morgonen som vanligt. Pyssel och fixande. Alla som ska följa med till England är
på plats. Besättningen är Stickan, som fått OK från läkare, och laddat med smärtstillande,
Marku som lagt alla rör ombord och varit alltiallo, Eddie från Falkenberg som snickrat på Vega halva
dagarna för att få följa med och Jan-Anders, filmaren. Sista duschen på svensk mark och så lämnar Vega kajen och glider ut mot havet. Klockan är tre på eftermiddagen.
Nordsjörapport från Jan-Anders - Filmaren
Så är det äntligen dags. Den första augusti lämnar vi kajen i Falkenberg och tar oss för motor ut mot havet. De tre gamla sjöbjörnarna på kajen blir undrande kvar. Hur ska Dennis kunna sköta den stora båten själv? Kommer han att klara att hissa de tunga stora seglen alldeles själv?
Den första dagen blir lugn, vi går norrut för att runda Danmark. Nästa morgon är det kav lungt, men rätt var det är befinner vi oss inne i en dimbank. Vi spetsar öronen, hör båtar på avstånd, ger ifrån oss ett och annat mistlurstjut. Tack vare radarn kan vi se vad som finns runtomkring oss. Framåt kvällen börjar det blåsa och det blir äntligen dags att hissa segel, så skönt att slippa dunket från motorn. Vi går i fyra timmarspass. Det är förutom skippern Dennis själv, jag som ska försöka filma färden till England, Stickan, Markuu och Eddie som har hjälpt till att bygga båten.
Under natten har det börjat blåsa riktigt ordentligt och vi har revat storseglet. Dagen börjar med solsken och hård vind som ökar alltmer och det drar in moln. Vinden når i byarna stormstyrka, uppåt 17 m/s och vågorna blir nog en fem till sex meter höga. Vega känns inte så stor längre, men hon klarar det hårda vädret fint. När jag vaknar nästa morgon blåser det fortfarande hårt. Stickan och Eddie har haft ett tufft pass. Fallet till focken har slitits av. Vi seglar med bara storseglet, det gör att Vega blir lite obalanserad och svår att styra.
Den femte augusti- en lördag har stormvindarna mattats av, men vi gungar med de stora dyningarna ner mot Engelska kanalen. På natten passerar vi oljeplattform efter oljeplattform. De lyser som stora julgranar. Dennis säger att i Engelska kanalen kan man få möta de förunderligaste ting. Jag står vid rodret, och ser något brunt stort föremål, "en stock" skriker Dennis "gira babord". När vi kommer närmare ser vi att det är en gammal brun läderfåtölj.
Vi passerar Dover- Calais i solnedgången på söndagen. Vi ser förundrat på de olika farkosterna; en snabb bärplansbåt passerar strax föröver. Vi räknar till åtta våningar containrar på en stor lastbåt. Det åker förbi fiskebåtar med stora stålarmar som sticker ut för att hålla uppe näten. Vi börjar närma oss vår destination, Falmouth. Vi ser de gamla hamnstäderna på Englands sydkust glimma i horisonten. Måndagen bjuder på fin vind och inte alltför höga vågor. Vega går som ett spjut. Jag klockar 9,11 knop, men skippern är förstås värst med 9,13 knop. Han är mycket nöjd, och vi seglar bara med storseglet. Tänk om vi haft bred- focken; det stora seglet som ska fånga vinden bakifrån, men det hann inte bli klart i tid!
När vi stävar in mot Falmouth på tisdagseftermiddagen kokar hela viken av segelbåtar, stora som små. Det pågår tävlingar, men vilket välkomnande efter att knappt ha sett ett segel på hela tiden! In i docka 1 jämte en stor vägg i plåt. Ja, det tar en stund innan jag förstår att det är en båt som heter Safir Highway och kan lasta 9000 bilar på åtta däck!
E-mail: globetree@globetree.se
Last Update: Oct.13 1996